Kan du döda ett djur?Det blev en traumatisk dag för min dotter Rumi. Allt vände på några sekunder.Från att hon försökte rädda en puffig, rund fågelunge som fastnat på en fotbollsplan, till ett blodigt, brutalt mord... utfört av oss. Där det slutar med att jag och hon tillsammans med främmande cyklisten Göran i turkos, tight cardigan hulkgråter i en kram. Det var alldeles så fruktansvärt. Skolavslutningen var dagen innan den här förödande incidenten, då tog jag den här bilden. Den dagen skulle också bli smått traumatisk. Mer om det på Instagram.Det började med att jag skulle hämta hem Rumi, letar överallt för att hitta henne alldeles ensam på skolans fotbollsplan när alla andra samlats på skolgården längre bort. Det är typiskt henne. Alltid på upptäcktsfärd, struntar i alla andra. Speciellt om det handlar om djur, som det gjorde här. När hon ser mig springer hon glatt men oroligt mot mig. Berättar om hur hon försöker hjälpa en gullig fågelunge. Ni förstår, Rumi är den mest djurälskande människan jag träffat. Hon kan skippa kompisar och kalas om alternativet är att hänga med djur. Så där är står jag med henne plötsligt och det finns inga alternativ annat än att försöka rädda ungen innan vi går hem. Vi trycker ner grenar från ett närliggande träd så den kan stiga upp i trädet igen, när den huxflux tar ett skräckslaget skutt och på outvecklade vingar guppar mot en gräsplätt. Vi blir så lättade över att se den komma ut från fotbollsplanen… men det blir en kortvarig glädje. Det tar bara någon sekund innan vi vittnar hur skatorna flyger emot den i en hungrig attack. JAG HADE INGEN ANING? Att skator äter andra fåglar? Då ser vi fågelmamman för första gången. Mindre i omfång än skatorna, men modig som mammor är går hon till sin unges räddning allt medan den lilla fjäderpuffen hänger i en av skatornas näbb. I attacken kastas ungen iväg, rätt på cykelbanan. Herrejisses.Allt det här vittnar vi uppe från fotbollsplanen, från lycka till ren förskräckelse. Från glädjetjut till skräckslagna skrik. Rumi står med händerna mot munnen när vi båda utbrister:- Vi måste hjälpa till! (Ja, jag vet att naturen har sin gång... men föreställ er barnet som försökt rädda en liten dunboll. Hon var fast besluten att fortsätta rädda den.)Rumi är inte utskriven från skolan så vi rusar tillbaka, checkar ut henne, vänder om igen och kutar ut ur skolgården mot cykelbanan vid motorvägen. Medan vi springer ser vi cyklisterna som skoningslöst swishar i ilfart och en liten mörk fläck som är alldeles still. Vi väntar oss det värsta. Ändå skulle det bli värre.Just när vi andfådda och med klotstora ögon når fram till lilla fågeln stannar en gubbe i snabba glasögon tvärt, tittar ner mot puffen på marken och upptäcker samma som vi: En levande men lidande unge. Blod som rinner från huvudet, andning som kippar. Skator som pickat. Jag och han säger samtidigt:- Den lider. Vi måste döda den.Ett skrik skär genom motorvägens brummande dunder. Rumi. Rumi som försökt rädda ett nyfött djur som nu hör ord om att döda den. Jag kände mig som världens sämsta mamma. Tröstar, förklarar att det är det enda rätta. Även om inte heller jag vill. - Nej nej nej!!!! DÖDA DEN INTE! Jag skulle ju rädda den!- Åh älskling, jag vet inte hur det kunde bli så här. Jag är så ledsen.Tillsammans med den lika förtvivlade gubben letar jag efter en sten och med Rumi gråthulkande, skrikande, i min famn ser vi honom hugga i för att mörda fågeln. Efter tre brutala slag släpper han ner stenen och börjar gråta. Jag med. Går fram och kramar om honom, den främmande mannen. Där står vi, två vuxna och ett litet barn med alldeles våta ansikten, kramande vid en motorväg.- Vad heter du? frågar jag.- Göran. Och jag älskar fåglar.- Rumi med, hon älskar djur, svarar jag lika uppgivet. Göran tar av sig de snabba glasögonen, torkar sig i ansiktet med baksidan av tröjärmen och cyklar moloket iväg. Kvar står jag och en förkrossad, traumatiserad flicka. Från att rädda en fågelunge, till att få mörda den. Allt vände så snabbt. Från gullig stund till brutal mord.En lärdom rikare om livets gång och viss agg mot skatorna, traskade jag och min dotter därifrån för att hitta spadar att gräva med. En sorgsen Rumi begraver den lilla fågel hon försökte rädda men fick döda istället.Hade inte den snälla farbrorn varit där hade jag nog inte klarat det, eller hade jag? Jag vet inte. Hade du? De säger att man ska kunna klara av att döda djur om man också äter dem. Att det inte ska vara skillnad på djur och djur. Kanske var det situationen, kanske hade jag klarat det om inte Göran varit där. Jag vet inte. Hur tänker du?- atefeh sebdani
