Häromdagen fick jag frågan av Feminas underbara redaktion om jag ville skriva en krönika för dem med avseende på situationen i Iran och min bakgrund. Självklart tackade jag ja. Jag ville utgå från den verklighet vi i iranska diasporan levt i och jag ville att alla som känner en iranier skulle veta det. Så jag skrev ett första utkast och fick sådan fin respons av redaktionen. Bild från England, innan jag förstod allt som pågick och skulle bli värre. Det blir narcissistiskt och oprofessionellt av mig att citera vad de sa, men det var vackra ordalag, minst sagt. Sedan kom den konstruktiva feedbacken: De ville att krönikan skulle utgå från mig. Utkastet gjorde nämligen inte det, den fokuserade på alla andra iranier utom mig. De i Iran och de utanför. Men en krönika ska ju vara personlig. Sagt och gjort skrev jag om den. Behöll första halvan och vände den andra halvan till att reflektera mig och mina erfarenheter. Det blev ett resultat som visade sig skulle uppskattas av och delas vidare från oanade håll. Jag hoppas du också vill läsa den. Fast nu, nu vill jag på min egen blogg lägga ut det första utkastet. För jag tycker den är lika värd att läsas. För att den ger ett annat perspektiv som inte fick utrymme i krönikan. Här kommer den, lite smått exklusivt för er bloggläsare får jag väl säga då. Så får du se hur ett "ratat" utkast kan se ut innan det omformas till något som passar för publicering. Men innan du scrollar ner för att läsa den vill jag också berätta att jag ser hur världen går åt ett håll jag med min livslånga erfarenhet inom politik länge befarat. Försöker hålla den här bloggen opolitisk. Likaså min podd Allt annat än perfekt tillsammans med Sara, till skillnad från min Instagram och små infall här och där på X. Med det sagt, ville jag och Sara Ohlson ändå tillägna första avsnittet av säsong två till att prata om Iran. Det är ett avsnitt som går igenom grunderna för att ge en bra överblick. För den som är iranier eller känner en iranier vill jag varmt rekommendera att lyssna på den. De som gjort hittills säger till exempel så här: Vår podd finns överallt och faktiskt även på Youtube! Glöm inte att prenumerera för nästa avsnitt är ett bonusavsnitt som kommer vara väldigt privat. Det trillar in den här typen av hjärtvärmande kommentarer titt som tätt och vi slickar i oss allt. Är så glad att vårt sätt att se på omvärlden och analysera företeelser går hem. Nu till originaltexten som jag skrev men aldrig publicerade. Varsågoda."Det började aldrig med slagorden. Det började med den unga skolflickan full av samvetskval. Hon hade inte haft på sig sin slöja ordentligt och på grund av det hade pappa fått körförbud. Han hade inte råd att betala boten som var högre än hans månadslön. Flickan som aldrig satt sin fot i världen hade nu satt en stor last på sina axlar. Det var den nyfiken-på-livet-tonårstjejen som just lärt sig dra en perfekt eyeliner tack vare den influencern på Instagram när hon stoppades på gatan. Fördes in i en skåpbil. Ville hon bli släppt måste hon torka bort sin mascara. Annars väntade böter, slag eller fängelse. Hennes val.- Men jag har inget att ta bort det med?- Du har saliv.Från stolt till förnedrad gick hon till skolan med utsmetad mascara över hela ansiktet.Det var den högljudda, frispråkiga kusinen på besök från Europa som gav i väg ett gapskratt och hela restaurangen plötsligt stannade upp. En iskall stämning spred sig, männen tittade åt hennes håll, kvinnorna tittade ner. Visste hon inte att kvinnors skratt var förbjudna?Det var tårarna hos den sörjande mamman som dunsade ner på det blodröda granatäpplet hon långsamt skalade för sig själv. Vad sörjde hon mest? Sonen som avrättades eller att hon, så oduglig mor, inte hade haft råd att hämta ut hans lik på bårhuset för att begrava honom? Var tog hans kropp vägen? Kroppen hon burit i sin, barnet närt vid sitt bröst.Men om det ändå bara var det, könsapartheid och dödandet. Om förtrycket och terrorn bara hade stannat där.Det stannade inte där. Det kröp in i vattnet som sinade, ner i jorden som sprack av torka, i djuren som tystnade och i de frihetstörstande kropparna som lades på hög i liksäckar. I ett samhälle där allt kontrolleras utom makten själv. Där straffmetoderna är det enda som får vara kreativt och skräck är den enda konsekventa lagen.Idag skalar mamman granatäpplet till andra mammor som kväver sina skrik under ett styre som förbjudit att sörja den som gick emot. Den högljudda kusinens skratt slocknade allt eftersom hon började förstå farorna med sitt varande, besöken från Europa blev färre. Tonårstjejens nyfikenhet på livet tog henne så småningom ut på gatorna. Skärmen i hennes hand hade avslöjat att liv kunde levas i frihet. Om inte hon skulle få smaka på friheten, kanske hennes yngre syskon kunde få. Idag tittar hon på skärmen med blott ett öga, det andra betalade priset för hennes nyfikenhet.Flickan med skuld på axlarna? Det är hon du känner. Iraniern bredvid dig. Hennes pappa tog resolut hennes hand och tillsammans sa de adjö. Adjö till gatorna vars kullerstenar de kunde gå på i sömnen då de kunde varje grop utantill. De lämnade efter sig de handgjorda artefakterna som gått i arv genom generationer. De fick inte plats i resväskan när de skulle låtsas som att det bara var packat för semester. De sa hejdå till farmoderns trygga famn doftande av en blandning av rosvatten och saffran. Övertygade varandra att det var på återseende, bara för en kort stund. En stund som skulle bli decennier men det visste de inte då. De lämnade det poetiska språket för att snart låta som stakande bebisar i ett nytt land. De lämnade med hjärtan lika fulla av hopp som av sorg.Den iranska flickan växte upp i ett främmande land. Rotade sig alltmedan hon och hennes pappa experimenterade med nya kryddor, förstod sakteligen varför gatorna blev tomma när någon sa ”midsommar” och började småningom känna nostalgi över de saltdoftande vindarna på det som kallades västkusten. De klarade av att nynna med i Helan går, sa ”botten upp” och lärde sig det där med vad som menas med kläder efter väder.Flickan skulle aldrig mer bära skulden för en bot. Hon skulle bli kvinnan bredvid dig som i stunden hon satte sin fot i världen, istället satte ett helt berg av skuld på sina axlar. En skuld mot en hel nation. Skulden att ha lämnat de andra kvar. Skulden att för varje år som gick allt mer bristfälligt förvalta det som en gång var hennes språk, hennes kultur och identitet. Skulden att just hon fick uppleva frihet. Och kanske aldrig känna sig helt fri ändå, just för den tunga vikten på de där axlarna.Men om det ändå stannade vid skulden. Om det inte var traumat som utspelade sig i realtid på skärmen i hennes hand. Mardrömmarna om nätterna som gjorde henne till en zombie om dagarna. Ovissheten om dagarna som försatte henne i flight or freeze. Vem kan känna frihet när ens nära och kära offrar sina liv för densamma?Det började aldrig med slagorden. Idag hörs de ändå. De började inte på gatorna, utan i kök där den blodröda frukten skalades. I speglar när utsmetade mascaror tvättades bort. Nu skallar törsten efter frihet över hela världen. Iraniern bredvid dig, hon med skulden på sina axlar sträcker ut sin hand, vill du ta den? Hon vill väldigt snart få visa dig något, inte det som gick förlorat, utan det som överlevde. Hon vill nämligen ta dig till landet där granatäppelträden växer." Bild för uppmärksamhet för sånt ska man ju ha på en personlig blogg. Är absolut inte lika uppstyrd och piffad idag. Jag besparar er den åsynen.Det var de olika versionerna. Vilken version föll dig på läppen mest? Hade vardera sin egen plats rentav? Fick någon av dem dig att känna något? Vad?Dela gärna med dig. Jag läser allt. -atefeh sebdani
