För ett tag sedan skrev jag en krönika för Aftonbladet men den föll så långt ner i deras flöde att jag nästan undrade vad poängen var att de ens publicerade den, helt ärligt. Då hade jag lika gärna kunnat skriva den här istället. Vilket jag nu tänkte med tanke på Anna-Karin Hatts besked om avgång och diskussionen således blir aktuell igen. Det blir inte det sedvanliga personliga blogginlägget, men likväl nödvändigt att få öppna upp om. Då var det om en amerikansk högerrepresentant, Charlie Kirk. Anna-Karin Hatt befinner sig i mitten och det är väl just därför jag vill lyfta diskussionen. För prick ingen kommer undan. Texten nedan hade likväl kunnat handla om någon från vänstersidan också. Det är liksom det som är problemet, att synden är allas oaktat vem som gapar. I vanlig ordning när ni läst, undrar jag: Vad tänker du om det jag skriver? Kirks död är nästa steg ner i helvetestrappanJag trodde att vi sörjde oaktat vem som mördades Berätta, har vi nått botten än?Jag som inte ens har särskilda radikala åsikter tog ett steg bort från den allmänna opinionsbildningen för ett tag sedan. Då, för att skydda mitt mående.Hade vi som mänsklighet nått botten där, för ett par år sedan?Så läser jag om mordet på Charlie Kirk, råkar av misstag se hela förloppet och förfasas, vill kräkas. Förväntar mig att reaktionerna måste vara liknande, chockartade.Naivt av mig.Inlägg och kommentarsfält firade, visade hämndlystenhet och rentav trivialiserade mordet med kommentarer som ”så vad ska du äta till middag i dag?”. För att verkligen påvisa hur obetydlig nyhet de tyckte mordet var. På en av USA:s främsta opinionsbildare.Jag trodde att vi sörjde oaktat vem som mördadesAndra motståndare passar på att lägga upp video på uttalande från Kirk de ansåg var klandervärda, som för att förstärka varför mordet var rättfärdigat. Åsikterna är därefter om vad de önskar honom för hemskheter i hans efterliv och välkomnar den plåga och tortyr han ska uppleva i helvetet.Jag som sett mörker från tidig ålder trodde det var isolerat till få svaga individer. Då visste jag inte att mörkret kunde finnas hos de flesta. Då hade jag inte brutit mig loss mitt eget än men det som tog mig ur var ett hopp om det ljusa i världen utanför. Där majoriteten inte var onda.Från min egen botten fanns bara uppåt att sträva. Trodde jag.Sättet jag attackerats på under åren skrämde mig inte på samma sätt som när de som kallade sig vänner och bekanta började visa samma svärta i ögonen som jag såg i mitt tidigare mörker. När deras utspottade ord gick över gränserna för vad jag trodde medmänsklighet, demokrati och frihet handlade om. Och de fick anhängare därefter. Följare, hyllningar och delningar. Vår tids viktigaste handelsvara: engagemang i sociala medier.Att den svärtan på kort tid skulle omvandlas till vad det är i dag hade jag dock inte kunnat förutspå.Jag var naiv när jag trodde att man inte firade mord och lidande på andra människor. Jag trodde att vi sörjde oaktat vem som mördades och hur de än mördades på. Inte att det var villkorat ens politiska eller religiösa tro.Rentav, trodde jag att yttrandefrihet faktiskt innebar… en frihet.Härifrån kommer allt bara eskaleraMen det jag ser är att allt fler röster slocknar. För vem står på tur? Jag vet många som skulle glädjas i händelse av min död. För att jag proklamerat en mer empatisk värld, inte stängt dörrar för åsiktsskillnader. Det radikala att vara idag. Det var längesen jag kände mig fri att yttra mig. Den där svärtan i ögonen har spridit sig som vår senaste pandemi.Att läsa kommentarerna efter Charlie Kirks död är hisnande. Sjukare blir det när hans motståndare och tillika ledare med plattformar därefter gör samma sak. Jag som trodde vi strävade efter demokrati.Som barn sa de vuxna till oss att har ni inget bra att säga så säg inget alls. I dag tycks vuxna säga vad som helst bara de får säga något.Men lika glada som Kirks motståndare är, lika förbannade är de i hans lag. Mordet på Charlie Kirk är början på något ännu värre. Oaktat var man själv står i åsiktskorridoren så går det inte att blunda för att han var han en av vår tids största maktfaktorer i USA med enorm följarskara och därtill fiendeskara. Kirks död är bara nästa steg ner i helvetestrappan. Det helvete som vissa menar att han befinner sig i nu och som jag undrar om det snarare är vi som blivit kvar i?Nej, botten är långt ifrån nådd än. Härifrån kommer allt bara eskalera.Och längs vägen kommer allt fler av de röster vi behöver som mest att slockna. Rentav, kanske färre människor engagerar sig i politikens namn.Få är beredda att göra världen bättre med sitt eget mående som insats, än mindre med sin säkerhet och sitt liv. För en till sak är säker, vi vet inte vem som står på tur och vilket lag som kommer glädjas härnäst.Demokratin är tydligen priset vi ska betala i en värld där vi inte verkar ha nått botten riktigt än.
