Jag ska vara helt transparent med er. För jag tror inte ni tänker sanningsenligt. Det vill säga, hur ni än tänker så kan jag förutse att ni inte vet om sanningen. Vilken sanning? Soraya Lavasani- jag önskar hela världen förstod vilket hjärta du har. Det finns givetvis lika många tankar som läsare till den här texten men generaliserande finns det åtminstone två läger. De stöttande fina älskvärda som är här av goda skäl. Sedan finns det de som är här för det där onda ögat... och dem har jag genom åren fått min beskärda del av. Kan skriva spaltmeter av smaskigt skvaller om dem en grå dag- vad de sagt när de talat till mig med mindre blida ögon. Eller om mig. Men en sak tänkte jag ge dem där hatarna idag faktiskt! Jo, de ska få något smarrigt av mig. Sanningen med hur det är att vara bjuden till de där galorna och röda mattorna när man är någon som jag. De kommer älska det jag har att säga. Mellan två idoler: Luul Jama och Olga Persson. Vilken ynnest. För så här är det. Jag har genom åren blivit bjuden på en hel del galor med tillika röda och mindre röda mattor och det brukar vara rätt samma lika: det brukar finnas två sessioner när man kommer in. En session för att gå in och fotas mot en fotovägg/på en röd matta och en session som tar en rätt in i festen. I grova drag så att säga. Allt beror lite på, förstås. Med andra ord: en session för kändisar och en session för vanlisar. Faktum är att jag varit på fler galor och röda mattor än vad som synts utåt. Anledningen det inte synts utåt kommer således i det här inlägget. Eller ja, den främsta anledningen. Det händer ibland att jag också är vän med de som håller i de olika eventen och gulliga som de här personerna alltid är så ber de mig att gå sessionen till fotoväggen. Alltså, kändissessionen. Mamma mia. Det är här det blir smaskigt för de som är här för att gotta sig åt min misär. För "Nej snälla!" säger jag och "Jo, men klart du ska! Kom igen!" svarar de alltid. Susanne Najafi, en så kallad shirzan på persiska: lejonkvinna. Hitta en bättre förebild för oss kvinnor. I'll wait.Varför jag säger nej? Hatar jag att fotas? Har jag svårt att posera? Tycker jag att jag är ful? Tycker jag det är pinsamt? Nej, det handlar inte om något av det där. Det handlar om en enda grej.Fotografernas förvirrade miner. ...Vem...är... hon!? En helt främmande person de inte vet vad de ska ropa efter när de har ropat efter Carina Bergfeldt, Camilla Hamid, Bianca Kronlöf... och...sen kom hon? De står helt handfallna. Jag. Är. Inte. Känd.Så mycket självinsikt har jag. Tro det eller ej. Lägg därtill. Jag har Sveriges förmodligen svåraste namn. Lite snällt tar en av säg fyra stackars förvirrade plikttrogna snälla fotografer kanske en bild. Hen kommer sen fram och ber om ett namn som hen spelar in på sin telefon. Samme person som alltså spelat in mitt namn vid tre tidigare röda mattan. Jag skojar med hen den här gången och poängterar "Hehe ja det är ett svårt namn så vi tar det igen och kanske sitter den här gången!" för att betona att vi gjort den här ömsesidiga, repetetiva förödmjukelsen förut. Inte bara är jag okänd liksom, jag har Sveriges svåraste namn. Vi vet båda två att vi inte vill vara med om det här. Att hen bara gör ditt jobb. Att jag bara vill vara snäll mot min eventkompis. Eller lyfta syftet med galan. Det är en ren förödmjukelse för både mig och de stackars fotograferna. Ett otroligt bordssällskap och då menar jag på samtlgia plan. Från hjärna till hjärta. Filippa Rådin, Anja Pärson, Ellie Elmondt och Susanne Najafi i bild. Ellie vann pris som Årets förändrare 2026! Träffade Malin Wollin för första gången live och föll pladask. Känner så här dagen efter direkt att jag måste träffa henne igen men vet inte hur? HUR? Vilken energi den kvinnan har. Och Agneta som ni ser i rosa bredvid mig trodde jag var Zinat Pirzadeh, vilken komplimang svarade jag. Zinat är min vän och jag bär hennes väska idag. Jag förväxlas gärna med henne. Jag hatar det. Jag vet att många av mina följare och läsare känner till mig. Och absolut att eventpersonalen, mina vänner och många namnkända sådana omkring gör det. Men för allmänheten och de stackars fotograferna är det inte så. Det är verkligen inte en merit jag är ute efter. Det är behjärtansvärt att mina älskade vänner ändå pushar mig och vill få in mig på röda mattan på det viset. Hälften av gångerna tackar jag ja, av olika skäl. För att lyfta en viktig fråga till exempel.Som igår på Feminista Awards 2026. Men då må ni tro att det inte är lätt. Att efter Helena Bergström, Therese Alshammar och Mia Skäringer glida in som en okänd Iranaktivist och försöka avtryck. Jag var så nervös. Så oerhört nervös ska ni veta. Det ska alla hatare där ute veta. Alla ni som tror att det är lätt. Att det är lätt att ta plats. Inget med gårdagens lilla action var lätt för mig. Det enklaste hade varit att dra på mig en simpel, sval klänning och smälta in bland alla makalösa, kända, starka kvinnor som gjort avtryck i Sverige. Sitta graciös under middagen och applådera. Inte göra avtryck, inte ta plats. Inte avkräva något. Vara som alla andra. Jag har varit nervös i dagar. Sagt till mig själv att nu gör jag det, för iranska folket. För mitt andra folk skall jag denna gång för en gång skull ta min plats på röda mattan. Fotograferna får väl vara förvirrade då. Kanske tar de ingen bild. Kanske måste jag tvinga dem. Så pinsamt det kommer vara. Där ska jag stå bland alla kändisar som blir ropade efter, som blixtarna smattrar efter. Där ska jag stå utan blixtar och ropa "se mig också"! Som att jag vill ha uppmärksamhet på det viset. Som att jag dragit på mig de här kläderna för mig, för min skull? Som att allt jag gör för Iran är för att dra åt mig strålkastarna? När det sista jag vill är att dra åt mig blickarna mot mig? Som att det inte kostat mer än det smakat ändå? För har ni noterat hatet jag får? Jag antar inte. Jag antar ni inte vet om när jag stängde av notifikationerna för längesen. Vännerna jag förlorade. Uthängningarna. De grova, sjuka kommentarerna som dagligen trillar in? Hur det hade knäckt vem som helst. Men rädslan är att fortsätta ta plats då Iran tydligen blivit en kontroversiell fråga även i Sverige. Minns ni Kvinna Liv Frihet? Alla pratade om det då. Hur är det under Lejonet och Solenrevolutionen? Vem har du hört prata om det? Det är locket på, inte lika trendigt. Vi iranier står så ensamma. Sara Forssberg - en äkta boss lady men hon är för ödmjuk att säga det själv. Så jag gör det gladeligen åt dig kära älskade vän. Sparris och fetaostkräm med primörer och gott vitt vin till. Jag hade äran att sitta bredvid kvällens sommelier Olga Collantes från Vinoteket som valt kvällens drycker! Iranska trion som reppade kvällen: Susanne Najafi, jag och Sara Zommorodi.Några dagar innan eventet skrev jag till en vän som jobbar på Aller Media och sa som det var, vilken ångest jag hade och vad jag planerade. Hon försäkrade mig att det inte var något att oroa sig över. Sedan skrev jag till min underbara vän Soraya som jag misstänkte skulle gå på galan och frågade om hon skulle. Lättnaden när hon sa ja. Jag berättade för henne om mina planer och hon sa att givetvis skulle fotograferna fota mig och gjorde de inte det, då skulle hon vara min fotograf!För oron var följande: inte bli fotad av fotograferna och därmed inte hamna på några externa medier (poängen var ju att rikta strålkastaren mot Iran, remember?)bli cancellerad av min underbara Femina (jag vet inte vad jag tänkte med tanke på det här) inte bli fotad alls. Punkt. Vilket skulle innebära att de tre kvinnor som hjälpt mig med outfiten skulle ha jobbat i onödan. Nummer 1 var trolig. Nummer 2 inte och nummer 3 var nu säkrad att bli av. Linnéa Henriksson och Malin Roos var kvällens värdinnor och ptja vad ska man säga. Bättre blir det helt ärligt inte. Man älskar dem. Det gör man. Dessa två damer är allt jag älskar med Femina. Kvinnor som menar vad de står för. Och det mina kära vänner, det är det inte alla som gör. Men det gör Margareta Gotthardsson och Malin Roos. Helena Bergström Nutley och Mia Skäringer vann pris som årets systerskap och det jag älskade mest var hur Mia lyfte frågan om det där falska systerskapet. Älskar hur hon lyfter upp sådant ingen vågar, vågar göra det obekvämt. Tacka livet för sådana som Mia. Jag har nämligen själv sur erfarenhet av just precis det där hon pratar om.Hur det blev?När jag väl kom fram hamnade jag med underbara Luul Jama och Olga Persson. Ett eminent sällskap, jag älskar allt de här kvinnorna gör för andra kvinnor så jag känner mig oerhört stolt att stå mellan dem. Det var de som sa: Du med ditt budskap ska stå i mitten! Hela kvällen höll de på så: lyfte mig, lyfte iranska folkets kamp.Jag önskar samtidigt att jag hade haft mod nog att också be om en egen bild på röda mattan också efteråt: för de 90 miljonerna jag ville representera. Men det hade jag inte. När det kom till kritan, svek jag dem. Det är där mina hatare inte känner mig tillräckligt. Jag är inte den kvinnan. Sist men störst, Årets ikon var Amelia Adamo. Ja vad ska man säga. Inte ett öga torrt. Kan knappt skriva dessa rader utan att jag tåras igen. Huvudrätten var helt i min allé så att säga. Röding på ärtpuré med färskpotatis med ätbara blommor. En selfie måste man ta med hon som ger en mest boost av alla, Luul Jama. Årets unga feminista var Karin Nylund med tydligen 1 miljon följare på Tiktok? Herregud jag har aldrig känt mig mer boomer... det var uppfriskande att lära sig något nytt! Och denna balla brud bjöd på spontandans så taket lyfte!Jag blir kallad mycket av mina hatare. Personer jag till exempel trodde var mina vänner som baktalat om hur jag gör saker för att få uppmärksamhet. Inget kunde varit mer fel.I slutändan, när saker sätts på sin spets är jag fortfarande den där lilla ensamma, föräldralösa, kidnappade flickan som kom till Sverige som ingen kunde namnet på, ingen visste vem hon var. Den konstiga, udda tjejen med kort hår som mobbades, utnyttjades på alla vis och som inte var värd något. Hon som alla stirrade på, sen vände sig bort ifrån och blickade bort mot alla andra häftiga brudar. Varje gång blixtarna slocknar när jag kliver på och fotograferna tittar bort slängs jag tillbaka. Hon som fick ensam ta sig ur en sekt och förlora alla hon kände, allt hon kände till och börja om. På egen hand, igen. Udda fågeln i alla sammanhang. Ensam och inte tillhörande någonstans. Vem är hon? Vad gör hon här? Hur kom hon in? Det blir jag påmind om varje gång. Varje gång det vankas något där jag försöker ta min plats. Försöker tänka att även jag får finnas. Åtminstone för mitt folk. Igår var det det iranska folket som ledde mig. Och Feminas Margareta Gotthardsson samt min vän Soraya Lavasani och Luul Jama. Som alla tre såg till att jag kom tillbaka till röda mattan när fotograferna var klara så vi fick till de där bilderna i allafall. Dem ledde mig. Jag tillägnar den här texten till dem tre; Margareta, Soraya och Luul. Kvinnorna som gör världen lite bättre varje dag. I det lilla, i det stora, i systerskapet. Äkta människor alla tre. Tack. Och min outfit? Den återkommer vi till, i nästa del. Tack Femina Sverige och Assefa Communication för att jag fick vara med på ett hörn igår i er viktiga kväll. Jag fick lite mer hopp efter en lång tid av mörker. Tack till er som läste hela vägen hit och lät mig återigen vara transparent med er. Mitt eviga löfte, vara äkta. Hur svårt den är. -atefeh sebdani
