Alla foton tagna av Minna Yr.Jag har blivit lat. Jag omfamnar den latheten. För om det är något alla katastrofer bidrog med i mitt liv är att jag inte fick sitta still när jag väl kom loss från övergreppen, hjärntvätten och sektens klor. Allt jag ville var ju att få flyga. Släppa loss de där brutna vingarna och pröva dem. Så jag flög. Jag flög längre än vad jag kunnat drömma om så länge mina vingar bar. Tills jag kraschade. Så fasligt hårt för att jag också försökt flyga ifrån mitt förflutna. Jag hade släppt kedjan runt mina anklar, slickat mina sår... men ärren var så djupa. En av sakerna jag brukar föreläsa om är just detta. Hur trauma och tragedier på något sätt alltid är en del av dig.Det har gått 10 år sedan jag kraschade och jag inser både bittert och tryggt att jag aldrig kommer bli densamma igen. Idag omfamnar jag min lathet. För om det är något jag aldrig lärde mig som barn var det just det. Att varva ner. Att lyssna inåt. Att förstå sin kropp och därmed sina gränser.Det är inte lathet. Det är att ära sin kropp. Herregud så självklart det låter. Men herregud så lite jag visste om det när jag var barn.Jag har blivit lat- eller så har jag blivit omhändertagande av mig själv. Det skrämmer mig inte mer att jag inte har samma kapacitet. Och jag skäms inte för att säga det högt överallt heller. Jag skäms inte för att anses oduglig eller otillräcklig. Det är inte längre mitt problem hur andra ser mig. Så var det det där med gränserna.Jag trodde jag hade hört allt om gränssättning. Nu behöver jag att du läser, kanske kan du lära dig eller lära någon annan. För jag lärde mig något förra veckan som rörde mig djupt.Jag som gjort allt för mig själv för att förstå mina egna gränser. Genom healing, läsning, egna bekännelser och smärtsamma insikter så småningom börjat respektera min egen integritet. I en djup krasch dessutom tvingats till att inse vilka som alltid gått över gränsen för att jag låtit dem och vilka som respekterade mina gränser som jag inte ens visste att jag fick ha. Hur jag låtit mig behandlas och var mitt eget ansvar legat hela tiden. Jag trodde jag hade lärt mig och gjort det hårda jobbet med gränssättning.Tills i fredags. Somatic flow på Ayäm Studio, har du testat? Ni ser mig längst bak. Här någonstans brast det.Under en Somatic Flow-session med Julia Berg på Ayäm Studio. Somatic Flow är speciellt men låter man sig dras med kan det luckra upp saker inom dig. Dagens session handlade om huden. Vårt förhållningssätt till vår egna hud. Flummigt? Vänta lite. För just som jag börjar låta kroppen verkligen gå in i andakt säger Julia något. "Huden är din första kontakt med omvärlden. Det är också din första gräns. Din hud är din första gränssättning."Där jag står i djupandning till en förförisk själslig musik och försöker vara närvarande i min kropp brister jag. Jag är 40 år gammal och tänker på flickan som var 5 år första gången en fullvuxen man ville åt hennes nakna hud. På flickan som hann bli 18 innan hon lyckades komma ur två mäns begär för hennes barnhud som för längesedan slutade vara orörd. Jag brister för att det var så enkla ord. Så enkla ord om något så självklart. Det var aldrig att jag inte visste; jag förstod alltid att det mina förövare gjorde var fel. Jag vet inte varför jag brast. Eller så vet jag det. Min hud var min första gränssättning... men jag hade lärt mig att det inte fanns gränser för mig. Jag var ju en som alla använde. Utnyttjade. Mumsig frukost efter somatic flowsessionen. Och min hud? Det var bara första gränsen som så många passerade. De kom inte bara innanför min hud sen. De kom innanför min hjärna, min själ. De tog min identitet ifrån mig. De tog mitt liv ifrån mig. Min mamma. Min värld. Allt. Men det borde ha stannat vid huden. Det borde ha stannat där för så många av oss. Det är ord jag bär med mig. Till mina barn. Jag trodde jag visste allt om gränssättning. Tack livet för att jag fortsätter få lära. Tack Julia, tack healing, tack för tårarna jag trodde hade torkat.-atefeh sebdani
