Hur februari började. Så munter jag var.Jag började skriva nedan text i februari. Idag är 1a april. Inget blev som det blev. Ändå blev 2026 det som vi alla väntat på. Eller håller på att bli det som vi alla väntat på. Alla iranier åtminstone. Ändå blev det inte det. För resten av världen hann bli upp och ner. Vi hann möta saker vi inte trodde vi också skulle behöva möta. Vi hann se saker vi inte trodde skulle drabba resten av världen också, drabba oss utanför Iran också. Så jag skrev en text i februari och den kom aldrig ut. För att 2026 varit ett töcken. Och sedan läste jag texten nu och fick skämmas. Texten kommer längre ner.Häromdagen fick jag ett mail från min agentur och började gråta. Mailet? Det handlade om deras rapport från en bokmässa. En glad rapport om vad de olika agenterna upplevt om litteraturbranschens nutid och framtid. Och jag började gråta. För de påminde mig om vem jag var och den jag förlorat de här månaderna. Eller egentligen livet. Min underbara vän Johanna på min födelsedag. <3 Jag fyllde 40 mitt i allt. 40 på denna jord och det borde jag ha firat med dunder och brak. Men hur då? Hur kan jag fira när mitt hjärta blöder? När jag har ett folk som inte hörs och genomgått ondska på ett sätt som inte går att förklara i ett glättigt blogginlägg? Fast å andra sidan hittar jag gärna ursäkter för att inte fira eftersom jag innerst inne inte vågar. Innerst inne är jag för alltid barnet som aldrig firades och därmed fortfarande inte vågar. Vågar inte stå i centrum. Vem är jag att bjuda in? Varför ska folk komma för mig? Fira mig? Och sen känslan av svek. Jag minns vårt bröllop när ingen från min sida höll tal för mig, hur jag skämdes. Och bara en enda familjemedlem/ släkting som kom på bröllopet. För evigt det ensamkommande barnet. När jag gick ner för "altaret", nåväl, grusgången till sjön, så kunde jag knappt se gästerna i ögonen. Var alla där för mig, för oss? Det var så svårt att ta in. Så på ett sätt var det en lättnad att inte "behöva" fira 40. Fastän min make önskade att jag skulle. Att det skulle bli andra gången jag bjöd in till kalas för mina vänner. Förra var vid 30. Men nu tappar jag tråden. Blev så fint uppvaktad av Grand Agency! Fick gå bak i arkivet, dagen jag fyllde 30 år såg jag ut så här! Gravid med min första ungen och helt omedveten om att mina vänner väntade på mig på en restaurang i konspiration med min käre pojkvän. Vi var inte gifta än. Så det var en bastard i magen. <3 För det var töcknet jag pratade om. Maratonet. Det som inte håller. Det är så mycket som hänt. Jag vill berätta för er vad som hände efter häxdoktorn. Om drömmarna för 2026 som jag svek mig själv med. Om läkarbesöken som frustrerat mig men ändå tagit mig framåt. Om sår i familjebanden som nog blir svårläkta. Om jobb som inte blir av men andra framgångar. Men istället kommer texten jag påbörjade i februari och jag vill att ni läser till slutet. För slutet är ett tillägg från idag som kommer göra att jag själv skäms. Här var vi i Göteborg... för att möta döden. Ändå ett fint sätt att möta döden på. Kontrasterna ändå. Den fina men ändå smärtsamma döden och den brutala och sjuka döden. Jag vet vilken jag föredrar.UTKASTET FRÅN FEBRUARIVeckan som gick går väl i samma anda som resten av 2026 gått. Men det är väl så livet sett ut för mig men nu sker det på ett annat sätt: för öppen ridå? Ja det har alltså varit alltifrån sömnlösa nätter på grund av Iran till den privata döden som möttes och med tid tillbringat på sjukhus. Mina barn fick sig ett kapitel i livet som de kommer bära med sig resten av livet. Ska berätta om allt det strax. Om sådant som är lättare att skriva i efterhand än när de just sker. Men vi har helt enkelt inte varit hemma i Stockholm. First thing first. Det som händer i Iran har ju alltid varit mig närvarande. Jag är i kontakt med en man i Göteborg som är väldigt aktiv i demonstrationerna där och han kallar detta för "andra vändan" och vill mena att första vändan var Kvinna Liv Frihet. Jag svarade honom sarkastiskt och förstås, tacksamt att han ändå är aktiv att sådana som jag alltid hatat sådana som honom. Det vill säga sådana iranier som honom som levt sina liv som vem som helst, bekymmersfritt. Kanske till och med åkt fram och tillbaka till Iran. Medan sådana som jag stått på Brunnsparken eller bilat ner till Berlin eller samlat namnsinsamlingar på diverse gator och torg helg efter helg, lov efter lov hela våra liv för kampen för ett fritt Iran.Så kommer någon som han, full av energi. Aldrig riskerat något och kallar saker "andra vändan" och jag vill "slå han på käften" för det är inga vändor vi snackar om. Det är 47 år av ständig kamp. Men det är verkligen bara skämtsamt, jag är så glad att vi är så många nu. Förra helgen blev jag tillfrågad att tala...SLUT PÅ UTKASTET Suddig bild pga tagen från en video men det var nog från mitt första tal som jag nämner i utkastet. Efter att jag varit på Nyhetsmorgon och gått viral med mitt anförande. Jag fick en paus mitt i all mörker när PR To Go och Watercloud bjöd in till att få piffa mig en förmiddag. Se så tjusig jag blev! Så här tjusig var jag i håret efter att Marre och Marcella fått göra sitt. Hade jag fortsatt skriva hade jag berättat att jag skulle tala på demonstrationen i Stockholm. Det skulle bli fler av den saken och framförallt skulle jag hjälpa till att få dit andra talare; Simona Mohamsson, Ardalan Shekarabi, Paria Liljestrand, Arin Karapet, Alexander Bard med fler. Men nu kommer vi till skammen. På väg till en demo. Gäller att klä sig varmt när man ska stå ute i timmar. Från ett av våra demonstrationer i Stockholm med anledning av Iran. Vi har stått där varje helg i ur och skur, bokstavligen.Den där mannen jag nämner i utkastet. Han var väldigt aktiv. Bland de mest aktiva. Vi skulle komma att ha oerhört tät kontakt och på väldigt kort tid skulle vi komma varandra nära som kompanjoner. Utan att berätta för mycket. Och varför jag inte kan berätta för mycket är just på grund av det jag ska säga härnäst.Idag är han inte längre aktiv. Hans aktivitet har gjort att han fått gå under jorden. Och jag skäms så innerligt. Likaså har jag gråtit så mycket. För hans öde. För över hur mycket vi iranier ska behöva bära. Vilka dubbelliv vi ska behöva leva. Liv av sorg, kamp och ändå en assimilerad vardag som att vi inte gör allt det andra.Som att våra hjärtan inte konstant sinar av blod. Som att våra nätter inte konstant är sömnlösa. Som att våra tårar inte tycks ta slut. På det, så ska vår kamp leda oss tills en plats där några av oss måste gömma sig.Inte jag, för jag har gjort den här kampen så länge att jag vet hur jag ska föra den. Det är min enda fördel med denna livslånga kamp. Här fick jag moderera minnesceremonin för massakern där man tror att uppemot 40 000 iranier massakerades mellan 8-9 januari. Det var ett fruktansvärt svårt uppdrag. Jag fick frågan en söndag, hade ett febrigt barn som behövde åka in till sjukhus och skulle stå på scenen för att moderera på tisdagen. Hade inte fått någon agenda, inga namn på talare, ingenting och det fanns planer på att hovet skulle kanske skulle komma och definitivt ministrar och riksdagspolitiker. Inte nog med att ett sådant uppdrag brukar ta veckor att planera så var det känslomässigt kaotiskt. Jag fick uppbåda all min kraft för att ta mig igenom den här kvällen. Jag avslutar orden här. Förmodligen den märkligaste text jag skrivit. Men jag låter det vara så. Öppnar upp för skörheten. Dela med er, vad tänker ni? Vad känner ni?- atefeh sebdani
