Ett av mina favoritfoton. Ett gammalt bara månader efter min tredje bebis kommit till världen. Taget av Namahka. Det var längesen nu. Förut var det jämt vardag. Men i natt hade jag mardrömmar. Förmodligen på grund av det som hände under gårdagen. Det är intressant ändå hur snabbt man vänjer sig vid friheten att vara utan. Det är lika intressant hur mardrömmar inte är något en människa överhuvudtaget kan styra över. För som jag försökt styra min hjärna med den rationella halvan. Allt för att logiskt kunna förstå varför allt hände mig. Varför han som tvingade mig att kalla honom pappa började se mig som ett sexuellt objekt långt innan jag kom in i puberteten ens. För att sen få ett eskalerande begär vid första tecken på min kvinnlighet. Varför behövde folkets mujahedin kidnappa mig? Om än att jag vid det laget faktiskt inte lyckats komma på att det var en kidnappning jag varit utsatt för. Min kunskap, min värld var inte tillräckligt stor än för det begreppet. Likaså var hjärntvätten från sekten fortfarande högst aktuell. Det här var bara en av många frågor jag med logiken försökte göra mina trauman mer begripligt. Igen, utan att förstå att det just var trauman. En hel barndom gick jag med mardrömmar. Bokstavligen en hel barndom. Det fanns inte en natt utan. Som barn trodde jag det var sakernas tillstånd. Jag visste inte att det gick att sova utan total skräck. Att det gick att vakna upp utsövd på morgonen. Jag trodde att nätter innebar en fortsatt förlängning av dagens helvete. Ett maraton av skräck än värre än dagarna eftersom jag inte kunde styra alls. På dagtid kunde jag ändå försöka manövrera. Parera mellan att bli upptäckt för något fel jag inte visste att jag gjort, undvika slag eller slå dövörat till vid det psykiska övergreppen. Om jag hade tur kunde jag bara låtsas att jag inte fanns, göra mig osynlig. Sitta tystast möjligt i mitt rum resten av dagen för att inte råka illa ut. Gråta i tystnad så ingen blev förargad över min ynklighet. Gråta var tabu. Tröst fanns inte på kartan. Så konstigt det var rakt av obehagligt, tyckte jag, när kompisar blev tröstade av sina föräldrar. Jag hade lärt mig att distansera mig så mycket till kärleksfulla, helt normala företeelser att jag såg ner på dem. Barnen var så svaga. De grät för minsta lilla. De grät om de slog sig blodiga på knäna. Det var ju bara att resa sig, torka bort blodet och låtsas som inget hänt? Herregud, värre saker har hänt. Det visste ju jag. Att värre saker händer. Och inte ens då ska man få tröst av någon. Man tröstar sig själv, i hemlighet. Sen visar man upp ett leende, är duktig. Finns inget mer bekräftande än ditt barn som tittar dig i ögonen med ett leende. Mina barns leenden är det enda jag bryr mig om i slutändan. Så här ser de inte ut längre, mina gosiga tjejer. Men lika stiliga är de minsann.Men jag hade ju så fel. Även det var ren överlevnadsstrategi. För om jag grät eller ens visade mig svag blev jag straffad. Faktum är att folkets mujahedin hade uppmanat våra fosterföräldrar- sina anhängare alltså- att inte trösta oss. Vi skulle sakna våra riktiga föräldrar så mycket att vi själva anslöt som soldater. Det var därför många av oss uppemot 900 kidnappade barn blev barnsoldater. Kaching- nästa generations förkämpar kirrade. När jag totalkraschade vid 30 års åldern, på grund av den enorma påfrestning dessa trauman jag burit på innebar, började min läkningsresa. Det var svåra år. Att skala ner sig själv, återigen, för att börja forma om hjärnan. Jag har också rätt att vara ledsen.Jag måste inte vara stark jämt.Jag får också sätta gränser.Jag har också rättigheter. Jag får säga ifrån när någon trampar på mig, inte bara när andra trampas på. Det försatte mina närmaste i en utmanande situation. Jag började ju sätta gränser. Visa vad jag kände och tyckte som inte bara var positivt. Jag började be om hjälp och när jag inte fick det ens i min mörkaste period visste jag att det fanns en obalans i vår relation. Det var tumult. Och jag tillät mig för första gången att också få vara arg. Så förlösande! Äntligen fick jag lära mig den känslan också. En känsla jag aldrig tillåtits som barn. Och så arg jag var! Arg på de som svikit mig. På de som utsatt mig för tragedierna. De som vänt kinden till för att deras ideologi var viktigare än barnens utsatthet. De som lämnade mig och de som tog mina kära ifrån mig. De som mobbat mig och de som slagit mig. De som våldtagit mig. De som manipulerat mig och de som utnyttjat mig. Jag var så arg!Mitt nervsystem var i total kollaps. Jag sov och jag var arg om vartannat. Livet var som i ett töcken. Ju argare jag var började jag märka något... nätterna lugnade ner sig. Mina mardrömmar blev färre. Från konstanta en hel natt, till pauser under natten. Snart kom de inte varje natt... ju längre tiden gick och jag försonades med mitt inre barn, lät henne ta plats och få revansch. Ju mer jag började respektera mig själv och förstå att även jag var värd något, på riktigt värd något för nu hade jag ju också barn. Jag måste på riktigt känna att jag är viktig. Barn ser igenom sådant. Jag måste vara den förebilden jag vill att mina barn ser i världen. Ju mer jag stod upp för min egen existens bleknade mina mardrömmar. Från decennier av skräckfyllda nätter till en plötslig tystnad. "Älskling kan du ta en bild på mig mellan de här otroliga pelarna?" sa jag och borde vetat att mina avknoppningar skulle förgylla fotot. Det gick långsamt, så långsamt att vi först inte la märkte till det. Jag och min make. Han som i början av vårt förhållande påpekade att det som hände mig nattetid inte var normalt. Han upplevde en glad flickvän på dagarna och vittnade en exorcistscen på nätterna. En flickvän i total upplösningstillstånd natt efter natt. Medan andra såg "hon som skrattar högst jämt" såg han en sida som ingen annan fick ta del av.Men när månader som blev år av utbrändhet gått vände jag mig en dag till honom och sa: - Har du märkt förresten? Jag har inte haft mardrömmar på väldigt länge.- Juste!? svarade han. Lika lycklig och förvånad. Han hade ju också fått ro, när han slapp vakna för att hjälpa mig ur det nattliga våldet. Om det inte hade varit för våra småbarnsår hade jag kunnat skryta med att jag vid den tidpunkten äntligen visste hur det var att vakna utsövd. Så inatt var jag där igen. I händerna på den nattliga skräcken. De jagade mig och jag sprang för mitt liv. Ångesten. Rädslan. Svetten. Hur snabbt jag än sprang kunde jag inte rädda mig själv. Som vanligt, kunde jag aldrig rädda mig själv och komma till ro. Jag väcktes av min make. - Atefeh vakna! Du har mardrömmar. Barnen sover här. Älskling vakna! Du väcker barnen.Jag skämdes. Där låg jag, bredvid mina gosiga, mjuka oskyldiga barn och vrålade okontrollerat rakt ut i natten. - Åh förlåt jag ska sluta, mumlade jag ursäktande som att jag kunde styra det. Klart jag inte kunde. Mardrömmarna varvade varandra till morgonkvisten. I ett alltför välbekant töcken släpade jag mig upp för att göra i ordning barnen för skola. Den urlakade känslan följde mig hela dagen. Den här gången visare av ålder försökte jag inte dölja mitt mående. Mina vänner fick veta vad som plågade mig. Jag hörde av mig, förkunnade hur ledsen jag var. De visste varför. De hade alla sett. Drevet. Drevet från en före detta polis som från ingenstans hängt ut mig. Andra plattformar som förnöjt hakade på. Mobbningen. Den offentliga mobbningen som polariserar våran värld och förgör människor längs vägen. Kolla den lilla kroppen. De små axlarna. Gropiga armbågarna. Tunga kinderna. Aj vad ont i hjärtat att den tiden är förbi.Varför jag nu då?Som alla andra gånger. För att jag står upp för iranska folkets kamp. För att jag står emot de som sprider hat och aggressioner. För att jag vill ha en värld av värdighet och möten. Där jag välkomnar våra olikheter och stolt har vänner från varje håll och kant just därför att de berikar min värld. Så jag ser på medan de sprider förtal, rena lögner och jag utstår hatet som kommer från deras svansar. Jag vägrar bemöta det på samma sätt. Använda epiteter, lögner och hänga ut. Jag gjorde det inte när jag mobbades som barn. Inte heller när jag gång på gång utsatts för trakasserier av folkets mujahedin. Inte när samma mobb tidigare hängt ut mig i sociala medier. Jag kommer inte bidra till hatet. Det får stå för dem. Hade jag dukat under för hatet hade jag fortsatt vara dela av sekten. Del av polariseringen i världen. Eller bara inte funnits kvar på denna jord då hatet är så förgörande. Hur kan man leva med det i sin kropp? Hur kan man utsätta andra för det? Hur kan man inte förstå att man är delaktig i att göra världen sämre?Som barn levde jag med idéen om att allt visar sig till slut. Om inte i detta liv så på något annat sätt. Det var mitt sätt att hålla huvudet högt och fortsätta orka. Jag tog mina pauser, sedan reste jag mig igen.I natt svepte mina mardrömmar in mig i sina klor, påminde mig om att jag inte är gjord av stål. På morgonen fortsatte jag leda mig själv framåt med samma devis som tagit mig levande hit: Hatet är deras, inte mitt. Jag vill vara bättre. Jag klarar det svåra. Jag har klarat svårare.För det som leder mig i slutändan är inte bara en naiv dröm om en mer kärleksfull värld utan också de som inte har en röst. Ett folk i ett land jag föddes i och har släktingar kvar. Ett folk som bara överlever, om ens det. För dem kommer jag aldrig tystna. -atefeh sebdani
