Hade du träffat mig för säg tio år sedan hade du mött en kvinna med helt annan stil. Då menar jag fundamentalt olika. Det var all in så att säga. Jag har alltid älskat second hand sedan dagen jag började handla mina egna kläder. På den tiden gjorde jag det i smyg då min fostermamma som var "finare" än alla andra tystat ner mig om den saken. Det var skamligt att hennes fosterbarn inte bara handlade begagnade kläder utan också hade fräckheten att tala så varmt om det. Men för mig var det ju att jag hittade skatter. Hittade passager till andra tidsåldrar. Hittade kvalitet, tyger som hållit i decennier, dofter, de stora modehusens glömda skapelser och mest spännande av allt: spår efter forna damer i form av skräddarsydda plagg med ägarens namn inbroderat. Med hjälp av secondhandmarknaden kunde jag gräva ner mig i mitt redan enorma intresse: mode. Riktig mode. Inte trender. Utan det som låg bakom oss och var anledningen till att vi var där vi var nu. Så jag höll tyst om det men ingen kunde ta ifrån mig mitt vurmande och därmed mitt fortsatta fyndande. Det var på loppisarna och vintagebutikerna jag byggde min garderob (och hade i ärlighetens namn alltid en avsmak för kedjorna med de enorma hyllorna av samma massproducerade plagg i dåliga tyger). Tack och lov försvann den fostermamman från mitt liv av andra skäl och tack och lov har världen ändrats och nu är second hand på allas läppar. Men den stil jag har nu är avskalad, mer klassisk kanske och framförallt: färre färger och mönster. Som ett resultat från min grava utbrändhet med början för 9 år sedan då jag behövde tänka om. Men också för att jag fick barn tror jag, det fanns liksom inte lika mycket tid för mina intressen.Jag ville hålla det enkelt och min hjärna klarade inte längre av för mycket som hände. Gröna omlottoppar med fransk liljamönster, tights i krossat sammet, enorma pärlade halsband från urinvånare, ljusblåa cigarettbyxor i satin, turbaner och hattar från Paris... allt fick försvinna. Jag kan sörja det idag, att jag inte sparade mer för mina barn att upptäcka. Bor man i lägenhet i Stockholm city så finns det bara så mycket utrymme och det utrymmet har fått gå till barnen just. Hur som, så klär jag mig fortsatt i mycket secondhand blandat med annat men från att aldrig velat ha samma plagg två dagar i rad älskar jag konsten att kombinera samma plagg på så många olika sätt det bara går. Sommaren började med en underbar middag med några av föräldrarna till min dotters klasskamrater. Jag trodde inte jag skulle finna vänner via barnen på det sätt och det gjorde jag inte heller de första åren. Men senaste åren har något hänt och hux flux går jag tydligen på restaurang med dem. Så här såg jag ut först: Jacka från Levis (köpt second hand för en spottstyver för typ 15 år sedan) som jag egentligen köpt till Max men tagit över. Kjol från Totemes utförsäljning som jag köpte som gravid med Rumi (7 år sen) och kunnat ha med både enorm mage och även nu. Älskar att den är så flexibel, hur den nu är det?! Väskan är en Valentino som också loppades för knappt några pengar alls. Det är en av mina bästa handväskor och jag kan inte förstå att jag hittade den. Haft den i många år nu! När jag köpte den ansågs den nog vara rätt tantig men något har ju hänt även på den fronten. Skorna är ATP Atelier från en second handgrupp på Facebook och glajorna är från Celine för fem år sen eller något. Ni hör ju, högt och lågt. Men det blev för mycket färg för Atefeh 2.0 och jag bytte ut jackan mot en kavaj jag köpt på HM vilket är något jag börjat göra på sistone. Det vill säga att handla på H&M. Varför? För att med tre barn hinner jag inte lägga samma tid som jag tidigare la på att leta begagnat. Och efter viktuppgång, utbrändhet och ändrad stil behövde jag nya kläder. Det satt långt inne och tog mig faktiskt några år innan jag kastade in handduken. Nu är jag glad att är mer flexibel på det sättet för det gick inte att vara så rigid som jag var när det inte längre handlade om passion enbart. Mina barn tex måste ha kläder inför skolstart alldeles oaktat om jag hinner leta loppisar eller inte. Sommaren i år kom med besked när den väl kom var vi i Luleå där det var lika varmt som samma vecka föregående år i Grekland. För mig var det här underbart. Min kropp behöver tina och värme får mig att slappna av på ett helt annat sätt. Här bär jag Guccibrillor so jag köpt för 10(!) kronor på en loppis. Skorna är någon spansk eller italiensk kedja och klänningen är en från HM som jag köpte för att ha många år och så har det börjat bli. Det har blivit en go-to-klänning som jag kan både bära upp och ha mer nedklätt. Bäst av allt är att den är så skön för obekväma kläder slutade jag nämligen med efter min krasch. Samma dag så samma outfit. Väskan fick jag i födelsedagspresent av min man förra året. Minns inte hur det kom sig att han köpte den men jag hade åtminstone inte haft span på den så blev väldigt överraskad. Den har sedan dess blivit min konstanta handväska sommartid. Passar till allt och är den perfekta storleken. Japp, samma klänning på midsommarafton. Här var vi på Astrid Lindgrens Värld och jag drog på mig bekväma espadrillo i leopardmönster. Också köpta på HM men för... ptja kan det vara mer än 10 år sedan? Om inte mer? Ni ser... stilen förändras inte särskilt här längre och det är SÅ SKÖNT. Hålla sig till en neutral bas är det bästa jag gjort. Som mest bär jag alltså djurmönster. Det rejäla armbandet i metall är också loppisfynd för kanske en tia högst. Jag börjar känna mig tjatig nu... Samma klänning till synes. Det stora halsbandet fyndade jag för en tia på loppis i Luleå. Älskar den så mycket men visade sig jag var allergisk. Hade utslag som i en ring runt halsen i en vecka efteråt. Men det löste jag med lite genomskinligt nagellack sen och vips var allt perfekt igen. Ser ni det tunna lilla halsbandet? Det är från Akind och jag kan varmt rekommendera dem. Både som företag men också för deras etiska smycken. Jag lärde känna dem när vi gjorde ett samarbete förra året och wow säger jag bara. Den här dagen var så varm! Solen gassade och mina älskade barn släpade med minimal kraft benen efter sig. Vi ville ta ett foto vid den vackra kyrkan i Gammelstads Kyrkby och det var som att jag hade bett dem klättra upp för Mount Everest. Ni ser ju på bilden, det kämpas. Här hade jag hur som helst ärvda, avklippta Levis 501 från Max, sandaler i ormskinnsmönster som jag haft i evigheter från HM och scarf från Lescarfs exklusiva Kvinna Liv Frihet-kollektion. Förresten, tips om man ändå handlar just skor från kedjor: Handla i naturmaterial/skinn. De håller bäst och är skönast. Mer ormskinnsmönster! Shortsen! Både den och Levisskjortan är loppis. Shortsen dock över 10 år sedan men skjortan från Samlat i Luleå under samma resa. Jag är ju tydligen en hatt/keps/turban/scarf-tjej och där kan jag också tipsa om att hålla det neutralt. Man tröttnar så snabbt annars. Den här kepsen från Other Stories har fått hänga med några år nu och passar till allt. Men bäst är mina tantsandaler från Teva. Jag befarar att de kommer slitas ut snart dock så mycket som jag har på mig dem om somrarna. Badar till och med i dem! Samma shorts, samma sandaler, annan look! Tycker själv det är så kul att se hur andra använder plagg på olika sätt. Vad tycker ni? Den här jeansklänningen köpte jag på PMU utanför... ja kan det ha varit Luleå? På vägen hem till Stockholm i allafall. Jo men, kilklackarna också kom jag på nu! Dock höll jag på att glömma köpa dem. Kom ut ur butiken efter typ 2h och ba: Max, vad hände med de där sandalerna? Hade lämnat dem i en korg och gått därifrån. Kan hända att det berodde på att jag köpte på mig kilovis av kläder och det blev lite för mycket att hålla koll på. Har dock noll dåligt samvete för det. Har verkligen inte unnat mig så mycket senaste åren och är så glad att ha glöden tillbaka. Glöden att ta hand om mig själv lite igen. Däremot trist att skorna skaver... den som har stark syn ser lelle plåstret på min fot... jag ger det några gånger till. Otippat nog så älskar också Max den här klänningen och ber mig ha på mig den ibland? Vet ej när det hände senast haha. Men jag är inte den som säger nej till ett sådant önskemål. Andra sandaler jag bor i om somrarna är dessa i skinn från Portofinos hantverkare! Gaaaah vad jag älskar såna här enkla skor. Känns som jag slussas bak tusen år i tiden. Känner mig alltid så ärad av sånt. Det är som med second hand som med hantverk för mig; passager till andra tider och uppskattning för traditioner och kunskap. Tyvärr har de här skorna tappat en sula i år... vilket inte är konstigt med tanke på hur mycket jag gått i dem. Men jag kommer inte ge upp på dem än. Ska vi prata om väskan också? Jag tror jag sparar den till ett annat inlägg. Det är en egen historia. Känner ni igen Guccibrillorna vid det här laget då? De jag fyndade för en tia? Cykelbyxorna för övrigt. Jag har alltid älskat cykelbyxor och har absolut varit den som gått runt i dem när de inte var trendiga pga sket i. Är absolut glad att det är mer accepterat nu. Hur som så fick jag dessa av Ebba von Sydow från hennes märke Ebba Sports och de är på riktigt de bästa jag haft. Funderade senast igår på att köpa fler... De avklippta jeansshortsen och scarfen känner ni igen vid det här laget! Väskan som återkommit är Volvo-merch jag fick av min kompis Louise Edlund Winblad där hon packat ner lite saker till mig och jag tror inte hon trodde att jag skulle ha med mig den överallt sen. Men den är ju snygg så varför inte? Allt jag behövde göra var att rita över Volvomärket med en svart tusch som ni ser... :) Väska och skor kan ni nu. Toppen köpt på loppis och att den är djurmönstrat förvånar ingen vid det här laget. Sidenbyxorna är en sommarkärlek jag haft i flera år också, från någon av Filippa Ks utförsäljningar back in the days. Trött flicka i famnen kommer från undertecknad, har inget pris och är mer av en skatt än fynd. Nu kan ni det här: keps, sandaler, väska fast i annan tappning. Linneshortsen är också tänkta att hålla länge oaktat trender och har så gjort några år nu sedan jag köpte dem från HM. Närbild på guldarmband med en diamant från AKIND och tänder instoppade i genomskinliga tandskenor från Invisalign. Jag fick armbandet på ett event för ett par år sedan. Sedan dess har jag aldrig tagit av mig det. Är absolut så irriterad som jag ser ut pga min mage började balla ur mitt i ingenstans från ingenstans. TMI ja men varför hymla. Här har ni samma accessoarer men med klänning från när Carin Wester var sin egen och inte sålt varumärket till Åhléns än, det vill säga innan 2017. Det är det här jag anser är hållbarhet. Att handla plagg som håller oaktat trender och stil år efter år. Jag vet inte hur mycket jag burit den här klänningen och i hur många kombinationer som helst. Här är något jag däremot borde byta ut: mina glasögon. Ifall det finns någon optiker här så sluta läs nu. Jag har haft dem här från Tom Ford nu i över tio år. Jag vet. JAG VET. Men jag köpte dem också för att de skulle hålla länge då jag haft samma syn sedan jag var 14 år. Ja samma syn fram till i år ska sägas. Gammelsynen har nått även mig. Något glasögonföretag som vill samarbeta? Hej hej! Nåväl, byxor och topp second hand också...... och det var alles för nu! Vad säger ni? Var det kul att se/läsa? Hur tänker ni kring kläder? Är det ens kul med kläder? Vad har ni för stil? Inspireras ni av att se hur andra gör? Tell me! -atefeh sebdani
