Maj. Du tog slut men jag har några ord att säga om dig. Jag brukar säga att året har två månader jag älskar. Den ena är maj och den andra är oktober. De vackraste månaderna på grund av sina motsatser till prakt. En som sprakar i full blom och välkomnar födelsen av alltet och en som avslutar det hela. Med pompa och ståt saluterar adjö till allt vi fick av densamme. Allt däremellan är bråd död. Stiltje och ide. Så när vi skulle bestämma dag för bröllop sa jag till min dåvarande fästman att det var de två månaderna jag vill att det ska stå mellan. Sköna maj eller dramatiska oktober. De praktfulla månaderna. Självklart var det ett önsketänk. Allt beror ju på det svåraste av allt: lokalen. Och våra krav var inte lätt. Men då jag vet att det här är tiden alla gifter sig eller planerar giftermål så vad passar inte bättre än att bjussa på hur vi gjorde det? Här är hur vi planerade vårt persiska och ändå svenska bröllop.När Max friade till mig på Bali 2017 var vi föräldrar till Cyrus. Vi ville ha syskon relativt tätt så jag behövde ta i beräkning en växande gravidmage. Under bröllopsplanerna blev jag gravid och räknade ut att jag skulle stå brud antingen i 6e månaden om det blev maj eller nyförlöst om det blev i oktober. Inte helt lätt att hitta en brudklänning när man växer månad efter månad... eller ska räkna med ammande, svullna bröst och postgraviditetskropp. Samtidigt var det viktigt för oss att ha inslag av båda våra kulturer, svenska och persiska. Letandet efter den rätta lokalen och de rätta persiska inslagen blev minst sagt en utmaning. Ta i beräkning den igen den här ensamkommande damen utan några särskilda iranska kontakter dessutom. Men utmaningar gillar jag tydligen så ett till kunde vi väl addera utöver bebis i magen och en 1-åring i famnen. Vi hade tidigt bestämt oss för att göra bröllopet såsom vi själva ville ha det och vi är både traditionella av oss och ändå kreativt lagda med egna ideer. Som ni vet har jag ju ingen släkt i Sverige då jag kidnappades hit och därför ingen förankring riktigt men ville ändå ha inslag av mitt arv. Persisk vigsel är så vacker så inte bara för vår egen skull, men även för våra gäster ville vi bjuda på det. Vi började med att skapa en hemsida och därefter egendesignade inbjudningskort, där det persiska temat var med hela vägen. Överallt, från hemsidan, inbjudan till själva bröllopsdagen och vigsel hade vi citat från poeten Rumi. Dels för de vackra kärlekstexterna men vad gästerna inte visste; som en hint till kommande bebisen i magen. Hon skulle få heta Rumi. Det var vårat sätt att ha henne närvarande på vår stora dag och ha en liten hemlighet ihop, jag och min blivande man. Bröllopsplatsen och bröllopsmaten Stunden vi såg varandra första gången. Bara vid, marskalkerna, vår tärna och fotografen i de sörmländska skogarna. För oss var det viktigt att platsen skulle vara sagolikt vacker, inte vilken lokal som helst. Samtidigt ville vi inte ha en fast meny på tre rätter. Vilket oftast är det som kommer om du bokar en herrgård eller liknande. Du har inte så mycket att säga till om då. Lika viktig som platsen var nämligen maten för oss. Att det skulle vara persiskt var var givet. Traditionell persisk bröllopsbuffé så maten aldrig tog slut och gästerna kunde åtnjuta smakerna så länge de ville. Sagolik plats och persisk buffé skulle vara en omöjlig kombination visade det sig till en början. Vi scannade hela Stockholm med två timmars omnejd. Till slut droppade en vän till mig Rockelstad Slott. Där var vår bröllopsslott. Drömsk. Här kunde vi ordna egen catering, gästerna också sova över i de mysiga slottsrummen och stanna över på frukost dagen efter. På så sätt skulle festen kunna fortsätta hela natten. Brudklädseln Hur hittar man en brudklänning med en växande mage? Det blev en svår jakt och helt ärligt, stundtals var jag väldigt ledsen då jag också gjorde allting ensam. Med syskon utomlands och inga föräldrar blev det påtagligt när ingen fanns att ge råd, leta tillsammans med, prova ut… Ingen stolt förälder som skulle prova klänningar med mig, planera vigsel med mig, hålla tal för mig. Det var djup sorg som jag ständigt behövde handskas med.Jag var också i en väldigt känslig fas i livet med vänner. Min bästa vän hade svikit mig och gick från att säga ja till vara tärna till att inte ens vara med på bröllopet. Det är inget jag pratat om innan och säger inget mer om det för nu. Bröllopsplanerna kantades av enorm ångest för mig mest hela tiden men jag bestämde, som alltid, att aldrig låta det mörka ta överhanden i mitt liv. Jag skulle gifta mig med mitt livs kärlek, väntade ett barn och hade redan en son och elaka människor skulle inte få fortsätta förstöra mer. Jag skulle fokusera på alla de bra människorna i mitt liv och allt fint omkring mig. Till slut fann jag inte bara en, utan två klänningar. Varav den ena skeppades från USA under flera nerviga veckor. Jag bestämde mig för att behålla och bära båda. Den jag bar under vigslarna var inte alls vad jag hade planerat i min Pinterest helt ärligt men kunde ändå inte varit mer rätt. För att få till passformen över magen fick en lokal skräddare med barskt humör som svor hjärtligt åt mig utföra lite magi och räkna in tillväxten med hjälp av bilder från förra graviditeten. Med två olika par glittriga skor från bland annat Jimmy Choo (vad annars?) och glimrande örhängen från Caroline Svedbom blev min outfit komplett. Jag har aldrig känt mig så vacker som den dagen. Speciellt också för att jag bar vår dotter i magen. Här ser man de fina örhängena som jag burit massvis efteråt också. Synd jag inte kan säga desamma om klänningarna...Max, brudgummens outfit För Max blev det en mörkblå kostym med detaljer i vitt och guld för att matcha både sin brud och resten av temat. Skor och kostym var från anrika Oscar Jacobson, i bröstet en boutonniére från resten av blomarrangemanget och flugan gick i mjukt guldig nyans. För honom kändes det viktigt att det var en klassisk outfit och inte kändes för trendigt. Att han kunde titta tillbaka på fotona i efterhand och känna att han inte föll för en dåvarande trend utan behöll en klassisk look. Vi matchade också hans detaljer med mina, boutonniére med min bukett och mina örhängen och skor. Det där pudrigt rosa. Detaljerna går igen hos Max marskalkar som var min enda närvarande familjemedlem; lillebrorsan Mosa och Max bästa vän Mikael.Huvudbonaden Min svägerska i sin puderrosa klänning fixar till min frisyr. Min kompis Malin hade fixat mitt hår så fint. Brudslöja och tiara var inget jag kände mig hemma med men att gå utan något på huvudet kändes inte heller rätt. Jag hade stött på ett bra vackra huvudbonader av blommor på Pinterest och visste genast att det var det jag skulle ha. Igen, blev jakten att finna någon som kunde skapa min vision en utmaning. Till slut fann jag modisten och hattmakaren Ruth-Hanna och tillsammans jobbade vi fram min vision. Efter första provningen tyckte jag hon varit för modest och ropade jag bara “Mer! Större!” vilket hon älskade och så blev det. Huvudbonaden blev pricken över i:et och de handmålade tygblommorna matchade brudbuketten perfekt. Jag tror till och med den hamnade på tv i något inslag hon var med i!Brudbuketten Igen var det viktigt med genuint och rustikt. Buketten skulle vara levande, stor och hellre stökig än perfekt. När bröllopsdagen väl kom så anlände buketten tyvärr alldeles för perfekt, för liten och egentligen inte alls enligt önskemålen. Det här var stunden jag kunde ha blivigt en brideszilla och helt ärligt; inombords blev jag tokig. Jag kunde inte varit mer tydligare mot floristen när jag beställde. Ändå hade de misslyckats fatalt med ordern. Det syns inte på resultatet då släkten sattes i jobb att rufsa till den och göra den större, lite mer tilltufsad. Det blev okej, men ändå inte det jag önskade. Och... jag behöll lugnet hela vägen, det gjorde jag. Den blev inte som planerat men det var ju bara vi själva som tänkte på och inget viktigt, så därför släppte vi det. Man får nog räkna med att allt inte blir som man tänkt sig. Åtminstone hade vi fått färgerna rätt. Oh well. Vi fick vårt sagolika slottsbröllop.Klädkod bröllopVi ville inte begränsa våra gästers klädsel. Budget och bekvämlighet är viktigt. Men vi vet också att direktiv är viktigt så vi gav exempel på klädsel på hemisdan men nu minns jag helt ärligt inte längre vad... Av bilderna att döma ser ni att våra gäster knappast behövde guidning, så snygga hela bunten ändå! En sak vi däremot var noga med var att ombe dem att ha med både paraply och bra skor då slottet omgärdas av grus och gräs och de olika ceremonierna skulle hållas på olika platser på slottsgården. Leta efter snyggare gäster, I'll wait.Svensk borgerlig vigsel Vill göra om det.Maj levererade. Det blev den vackraste dagen på året ditintills. Solen strålade, grönskan fullkomligen brast ut i en fulländad prakt av krispiga, klara färger. Med sjön som en glittrande kanvas i bakgrunden väntade gästerna på oss vid slottsbryggan när vi skred in med vår lille gosse som sa att "vi ska gifta oss mamma". Det var viktigt för oss att han var med där. Jag var så överväldigad av känslor att jag inte vågade kolla upp på gästerna. Helt ärligt, för att jag inte är van att stå i centrum på det viset. Jag har skrivit om det förr. Det lilla barnet i mig kommer fram som inte är van att få kärlek. Rolig anekdot ingen visste: vår son hade just innan vi skulle ut mot bryggan och vigseln satt sig i mitt knä och kissat ner min brudklänning. Livet med barn? Persisk vigsel Glasdukningen hade premiär med oss och har tydligen varit eftertraktat efteråt. Smaka på sötman av honung från varandra fingertoppar, traditionell akt i persisk vigsel som även Max absolut drömt om den dagen vi gifter oss. <3 Den persiska vigseln var en överraskning till våra gäster och stod inte med i schemat vi hade delat ut. Speciellt överraskade blev de då den svenska varit just innan och de nog trodde det hela var klart. Efter bryggan och fotografering vid slottsporten välkomnades de in i själva huvudslottet och där öppnades dörrarna till en glimrande Sofreh Aghd (persiska vigselbordet) i kristall. Vår eventkoordinator Events by Sara hade skapat ren magi. Även om vi visste vad vi beställt såg vi själva resultatet först samtidigt som gästerna och fullständigt tappade hakan. Det blev vackrare än vi kunnat drömma om och satte verkligen ett skimmer över hela bröllopsdagen. Bröllsopsdukning och bröllopsdekoration Temat var guld och vitt och varje gäst hade fått sitt namn handskrivet på både persiska och svenska på en vit skylt med guldglittriga kanter. Dukningen var enkel och rustik med vita dukar och mässingsdetaljer. Det genuina gick igenom för det var viktigt att alla kände sig avslappnade. Om jag har grävt efter en bild? Ja... men sanningen är att en sak jag gjorde var att helt lägga undan min mobiltelefon den dagen och har inga egna bilder och inte heller lyckas jag hitta några bilder på dukningen i några av mina mappar nu heller. Tårtan Ser ni så vacker? Det behöver liksom inte vara svårare än så. Med färska blommor kommer man långt.Återigen var det viktigt att allt kändes som “Vi”. Vår erfarenhet är att tårta efter maten är svårt att njuta av då man oftast är mätt. I synnerhet eftersom vi skulle bjuda på persisk buffé. Så vi bytte helt enkelt plats på ordningen- här kom vår kreativa sida in och avvek från det traditionella. Direkt efter vigslarna bjöd vi alltså på tårta och bubbel. Vi skippade hela delen med snittar och istället mumsade de hungriga gästerna på en egenkomponerad tårta från lokala konditoriet där båda våra kulturer fick vara med: Saffran, vinbär och vit marsipan. Kombinationen som vi specialbeställt blev så särdeles god att konditorn själv var så imponerad och funderade på att ta in den i standardsortimentet efteråt. Vi prydde tårtan, eller tårtorna då de var flera på piedestal, med samma blommor som vi hade i blombuketten, huvudbonaden, persiska vigseln och dukningen. Enkelt och vackert. Det enkla är oftast det vackraste. Slutligen... Mycket gick fel, bakom kulisserna var det svettigt stundtals. Vi hade i förväg involverat våra vänner och familj så att vi själva under dagen kunde släppa alla tankar och beslut och bara få njuta av dagen. Därför bestämde vi oss för att låta det bli som det blir och våra vänner och familj gjorde verkligen allt för att vår dag fick bli alldeles så underbar som vi hade önskat. Än idag är det knappt någon som heller vet att jag var supersjuk den dagen… såpass sjuk att jag knappt åt av den persiska fantastiska maten vi planerat för och valt lokal därefter då jag hade munnen full av sjukdomsblåsor så smärtsamma så... men säg inte det till någon.-atefeh sebdani
