Absolut ingen har frågat men eftersom bilder har tagits så ska bilder publiceras så vi alla kan gå vidare. Jag vet knappast om du kommer bli inspirerad. Men du kommer få 7 tips från undertecknad som extra pålägg. 7 tips för oss trötta men ändå klädintresserade själar. Med lite fokus på det här med sommaroutfits. Jag brinner lite extra för det här med kläder generellt. I synnerhet nu, efter min utbrändhet och kapitlet som mamma då det blivit en fråga som handlar om att hitta ett sätt att kombinera ett intresse på utan att slå knut på sig själv. Speciellt eftersom jag alltid föredragit secondhand före nytt. Det går tillbaks till min tidiga aversion för massproduktion. Det låg något brutalt i upplevelsen att gå in på kedjorna och se samma dåligt sydda, identiska plagg hänga på rader i stark, oskön belysning. Det lockade inte direkt till passion och nyfikenhet, för mig. Bild från 3 år sen på semester. Vad tycker ni, för trendigt då eller gå att ha idag med? Väskan har jag burit varje sommar i jag vet inte... 4-5 år? Älskar den. Fick den av min man. Börjar bli sliten pga fått hänga med prick överallt.Jag var djupt försjunken i mina modehistorieböcker mer än mina fysik B-böcker på gymnasiet och den nördigheten kunde inte mättas genom att traska på Nordstan eller Avenyn. Tidigt, så fort jag började tjäna egna pengar som 14åring vill säga, blev det en jakt på stans secondhandbutiker. Krås, franska liljor, sammet, broderier, broscher, hattar... min garderob var som att gå på maskerad i vad jag själv ansåg positiv bemärkelse. Ena dagen japansk chiffongscarf runt höften och andra dagen sylvassa skinnklackar med nitar. Var det inte japansk tyghantverk som inspirerade så var det italiensk läderkonst. Allt kunde kombineras med allt. Årtal, länder, stilar. Jag fullkomligen struntade i så kallade stilregler. Gymnasiekorridoren var min catwalk men egentligen helt ärligt kunde jag inte bry mig om vad andra tyckte. Och tycka till, det gjorde folk. Det röde mig inte i ryggen när jag kom sent till kemilektionen med nya lånade modeböcker under famnen istället för kursböckerna. Jag satt förnöjt och bläddrade i dem, drömde mig bort till modemetropoler i världen och glodde med tristess på mina duktiga klasskamrater som ivrigt antecknade klassföreståndarens repliker vid svarta tavlan. Inne från omklädningsrummet på HM när det skulle inhandlas nya toppar. Det var hög tid att göra sig av amningstshirtarna. Secondhand topp till tå utom väskan. Tar contentbilder för mitt ambassadörskap för bästa bästa Edblad. På universitetet hade jag briljerat min secondhandlande till den grad att jag var initiativtagare till en egen "vintage"-avdelning på en av Göteborgs dåtida gömda pärlor. En avdelning som snabbt hamnade i lokaltidningen och visade fina siffror vid varje månadsmöte. Sedermera flyttade jag till Paris och drömde ut en långtgående dröm. En dröm om bakelser, vernissager, exklusiva klubbar, cigaretter och världens bästa modescen. Jag djupdök i 1€-lådorna i Marais såväl som spatserade in i lyxiga vintageboutiquer i Saint Germain eller besökte de galna loppisarna i förorterna. Sådär höll mitt intresse på. Tills jag tog slut vid 30 års ålder och inte kom ur sängen mer. Om det har jag skrivit förr. Baddräkt som topp är sedan gammalt. Vit "krispig" OZ-skjorta och blåa jeans likaså. 4 år sen. Hade kunnat bära samma outfit idag.Men att falla ner i djup utmattning innebär att helt prioritera om, oundvikligen och ofrivilligt. Inte bara orkade jag inte ingenting. Var helt oförmögen till minsta lilla. Men jag förlorade intresset för så mycket. Allt jag ville var att börja orka igen. Inte vara skräckslagen över hur jag skulle klara av att gå två kvarter för att lämna mitt barn på förskolan. Inta ha full ångest över hur jag ska lyckas cykla två gator bort för min sedvanliga cellförändringskontroll. Alla detaljer i vardagen var en utmaning.Inte bara det. Intrycken. Alla intryck. Min hjärna imploderade av minsta ljud, minsta rörelse eller kaosartad miljö. Min scarf från Le Scarf är en favorit och ett minne från Kvinna Liv Frihet. Fyra år sedan det med men scarfen används lika mycket. Celinebrillorna är absolut otrendiga nu. Men kommer komma tillbaka snart. Den knälånga kjolen är från Filippa K och toppen från Other Stories. Alltid älskat chunky eller statement-halsband men även där fick massor av helt fantastiska skapelser ryka. Behöll de mest klassiska. Guldkedjor tex funkar jämt.Kaosartad kunde vara en vanlig kontorsmiljö. Och kaosartad blev mitt eget hem och min garderob. Min otroliga garderob som byggts på av passion, kunskap och tid under många år. En garderob jag frodades i, där tillika vänner och kollegor kom på besök för att låna och fascineras. Där frågor om allt jag bar var ständigt samtalsämne. Den garderoben blev vid min utbrändhet ironiskt nog min kryptonit. När jag kikade in blev jag så överväldigad att det tog stopp. Det gick inte. Mönsterna, färgerna, alternativen. Det blev för mycket. För många val, för mycket som hände. Jag kunde inte ha franska ormmönstrade byxor mer. Eller guldturban från Beyond Retro. Eller silverloafers från någon lokal italienare. Inte ens en hederlig, rosa pullover från stilrena Filippa K klarade jag av. Intrycken var för många. Valen ännu fler. Men inte heller hade jag nu samma tid. Utbränd och småbarnsmamma. Vem strosar då runt på secondhandbutiker för sin egen del? 4 år sen och en outfit som gått på repeat många gånger. De billiga skorna från en kedja blev tyvärr dock för slitna men älskade dem. Jeansjackan köpte jag till min make för jag vet inte.. 15 år sedan? Eller mer tror jag.Tur nog sammanföll min utmattning i samband med den beiga modeeran. Celines kreativa chef Phoebe Philo satte stilen för oss och Pinterest flödade med monokroma outfits. Beige, grått och svart var kulörerna och det smittade av sig på inredningen också snart. Jag gjorde mig av med det jag samlat på mig. Gav bort mina snippkorta Kenzoshorts med mönster av lejon- och tigerhuvuden till min magra väninna som kunde få på sig dem då jag själv gått upp i vikt. La ut min Star Trekinspirerade jacka med axelvaddar till försäljning och fick en spottstyver för den. Skänkte min Balenciagabikini till en bekant som la den långt in i garderoben och aldrig skulle komma att använda den. Skänkte det som inte hade högt värde till secondhandbutikerna. Några få saker behöll jag. Var gång min man går ner till källaren vill han påstå motsatsen dock. "Du har ju rätt många lådor med kläder Atefeh..." förkunnar han lite trött efter att ha spelat Tetris med utrymmet i vårt lilla förråd. "Mmm... fast det är trots allt inte mycket jag behållit." får han som svar och nödgas släppa frågan. Igen. Ty han vet. Jepp, jag använde dessa sandaletter mycket. Här hade jag börjat komma ur värsta utmattningen. Hade håret kort en period just bla pga orkeslösheten. Men igen, allt här hade jag kunnat ha på mig idag. Så oinspirerande men hållbar outfit. Nämen titta, lite rosa! De här ursnygga ATP-klackarna glömmer jag bort för ofta. Tur jag såg dem nu. Min handväska från Valentino är också ett vintagefynd. Allt utom kavajen från Toteme och solisarna jag nämnde högre upp är second hand. Mönster! Det här är ett av få plagg som följde med i stilbytet. Älskar att den får mig att se ut som en mingvas. Det knallblåa armbandet är ofrivilligt påtvingat av hotellet. Skorna i bilden från 3 år sen är gamla men något jag använt även i år. Eventuellt kan de klara av ett år till. Ser ni mitt mässingsarmband? Fyndade den för en spottstyver när jag hade min vintageavdelning 2009. Hoppla så färgglatt då! Men orange är en av mina favoritfärger. Alltid varit. Den här klänningen har fått dansa i Las Vegas, vara på souvlakirestaurang i Grekland och hänga på Pridefest i Stockholm.Det blev samtidigt min utmattning som bidrog till att jag började kika på kedjorna. Ja, i motsats till hur resten av världen gick med andra ord. Medan resten av världen började handla mer second hand började jag så sakteliga trycka på Köp-knappen på telefonen. Det var enda sättet. Det var svårt i början men jag nödgades. Orkade bara så mycket att ta mig till loppisarna ens för mina barn. Även om deras garderober och så även mina till största del fortfarande består av begagnat. Men jag tillät mig själv att vara lat och att aktivt börja förändra min stil. Flera gamla favoriter som jag inte tröttnar på. Scarves för övrigt, älskar. Går att kombinera på så många sätt. Köp scarves hörrnig. Och handla dem second hand. Finns massor. Ser ni? Den där toppen från HM har fått hänga med. Mina Adidas spezial likaså. Scrolla upp får ni se. Den svarta kavajen högre upp har jag även i min andra favrotigärg: grönt. Den ser grå ut här men är mer liksom gröngrå?Vad jag vill komma fram till med denna långa utläggning? Det är att min stil senaste decenniet är oerhört avskalat. Den har få färger, ännu färre mönster och väldigt lite spektakulärt. Den är nästintill intetsägande till kanten av oinspirerande. Jag klär mig på ett sätt som är hållbart i längden, kräver lite insats av mig och gör att jag inte översköljs. Och. Det. Är. Så. Skönt. För det fanns en tid jag helt slutade bry mig. Inte för att jag ville. Utan för att jag inte hade något val. Jag steg upp, drog på mig en sliten amningstshirt, hade glömt när jag plockat mina bryn senast och hasade ut i något för noppig tröja för att obrydd lämna av mitt barn och hasa mig tillbaka till sängen. Är nu tipsen kommer fram? De är inte så exceptionellt tipsiga och nya. 1. Högst tre olika färger per outfit. Ja det gäller även färgerna beige, svart och vitt. Sen jag började med detta känns mina outfit så mycket mer stilrena och behagliga.2. Nu kommer jag hata mig själv för att det blir svårare för mig men: köp OZ-skjortor på herravdelningen på loppisarna. De har bäst material och skönast passform. Kavla upp ärmarna och klart!3. Endast ett mönster eller statement av något slag. Glöm ej att mönstret kan sitta i sömnad också eller ett smycke. 4. Om du köper något dyrt: använd som mest!5. Strunt i att måla naglarna. Se istället till att fila dem fint och ska du ändå måla gör det i ett genomskinligt lack med ytterst svag nyans av rosa eller beige. Då märks det inte när det flagnar.6. Orkar inte sminka dig men orkar inte höra hur trött du ser ut? En läppenna nära din läppfärg och en dutt vaselin kommer du långt på. Köp billiga läppennor från Normal och stoppa ner en i väskan, badrumsskåpet, jackfickan... 7. Kepsar och scarves. Orka fixa håret varje dag... på sommaren går jag ingenstans utan en scarf i väskan. Vill kunna spontanbada utan att mina lockar ser ut som de fått en elchock efteråt. I en urgammal stretchklänning i något mystiskt material köpt second hand och buren massvis i olika kombon. Här med OZ-skjorta under! Väskan och Celinebrillorna hänger med och klackarna i bild är en absolut välanvänd favorit från Asos. Enkelt men ändå uppklätt. Behöver inte vara så svårt.Nu har jag en garderob som tillåter mig existera år efter år utan att öka mina stressdepåer. Trender har aldrig varit min grej. Så jag håller det enkelt. Jeans, djurmönster (ränderna går tydligen inte riktigt ur), några diskreta jag-är-en-svensk-hamnstadsbrud-ränder ibland och så ungefär 5 plagg i en annan färg än beige, vitt, grått och svart. Få väskor att välja bland, men stapelvaror jag investerat i eller fyndat eller fått. Som fungerar till det mesta. De här skräddade byxorna från Toteme är några av mina favoriter som jag bär hellre för mycket än för lite. Lite så jag ser på dyrare plagg. Använd använd använd till vardags! Klackarna däremot... har gjort sitt nu. Sörjer dem. Om någon vet var jag kan hitta liknande så hojta! Så tråkigt bekväm har jag blivit att jag vill ha likadana saker... Vet inte om det här är så mycket av en outfit. Men det är baddräktsmode i en värmeböljande England för 4 år sedan. Skinnsandalerna med ormmönster har funnits i min garderob i ett decennium nu tror jag. Förra sommaren gjorde jag en fyndraid på Norrlands loppisar. Klänningen är min makes favorit men sandalerna som var sprillans nya på loppisen skaver och ger ärr. Ser du plåstret på foten längst fram? TYVÄRR. Men jag ger mig inte. Om någon hade sagt till mig för 20 år sedan att jag skulle investera i funktionssandaler hade jag aldrig trott dem. Nu är det några av mina mest använda. Så kan det gå. Men fåfängan sitter och därav ormmönstrade shortsen som nog är avsedd för en tonåring men vad gör det.Nå, vad säger ni? Lyckas jag leva upp till min tanke om längre hållbarhet? Enkelt och ändå stilmässigt fungerande? Hur resonerar ni kring det här med kläder? Kan ni relatera till det där med intryck versus utmattning? Eller drabbades bara jag av det? Är det helt ointressant med kläder eller är det superkul?Berätta. Jag vet att ni är en del som läser här.Själv njuter jag av lugnet. Och vem vet vad framtiden innebär. När barnen är utflugna, tiden mer tillgänglig och lusten faller på kanske jag är där i 1€-lådorna och gräver igen. Allt kan hända. -atefeh sebdani
